Jag har gått omkring med en längtanskänsla hela helgen. Om man ska beskriva den så känns den så här, ungefär. Jag längtar efter en snötyst decembernatt. Nygatans lampinklädda träd är tända. Det snöar stora julflingor. Det är så tyst när man går genom stan, allt är stilla så man kan höra flingorna som landar. Det känns som om man är den enda som är vaken i hela världen när man smyger omkring. Om någon mot förmodan skulle komma inom synhåll är man noga med att inte synas. Ingen får veta att man är där. Trädens lampor reflekteras i fönstrena och trots det är är minus grader utomhus så känns det ändå varmt. Hela stan ligger orörd och fin under det vita täcket.
Den känslan har jag gått och känt lite på hela helgen. Kanske är det bara tidig julkänsla som håller på att gro eller så är det ett första tecken på att jag håller på och bli väldigt sentimental.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar